Det första jag gjorde när vi kom till mormor och morfar, naturligtvis efter att vi hade hälsat och så, var att gå upp för trappan till övervåningen för att se om det lilla porslinsrådjuret och prydnadsdockan stod på sin plats. De stod i en hylla som var inbyggd i väggen halvvägs uppför trappan. Sedan skulle jag titta efter om det låg en bunt Hemmets Journal och Hemmets Veckotidning på byrån i mammas gamla rum, där vi alltid sov, när vi var i Brålanda.

Mitt i huset var det en ganska stor hall, rätt mörkt tyckte jag att den var. Gick man åt vänster kom man till TV-rummet. Där fanns det en träkista med utskurna figurer, en brun skinnsoffa, ovan för soffan hängde en stor tavla.

Vid väggen mot framsidan stod en bokhylla med en stor telefon, telefonkatalog och andra saker, som jag inte riktigt minns vad det var. Där stod också en brun skinnfåtölj. Mitt emot soffan fanns en mycket större bokhylla. I den, mormors böcker. I mitten av hyllan kunde man inte ha böcker. Där stod istället en träfigur, som jag tyckte och tycker väldigt mycket om.

Under hyllorna var det ett skåp där det fanns blå-vita kaffekoppar, "söndagskoppar", bruna tekoppar och andra saker.

I ett hörn stod TV:n. Jag minns hur mysigt det var att sitta där inne och prata och titta på TV.

Rakt fram i hallen fanns en liten byrå med en spegel ovanför.

På sidan av fanns en lampa med knoppar på. Kupan var rund och avlång.

En mysig sak var det, att morfar och jag, varje helg vi var i Brålanda, gick upp tidigt på söndagen och kokade kaffe till alla. Vi dukade en stor silverbricka med "söndagskopparna" och ett brunt runt kakfat med kanelbullar och olika sorters kakor. Kakorna fanns i en silverfärgad och orange dubbel kakburk i ett skafferi. När klockan var tillräckligt mycket gick vi upp till deras sovrum. Morfar satte brickan i sin säng och sedan satt vi alla sju (mormor, morfar, Tommy, mamma, pappa, jag och Tomas) i deras sängar och fikade. Jag har för mig att vi kunde sitta där i flera timmar och prata.

Jag gick oftast ner tidigt på morgonen och satte mig i köket och ritade. Mormor brukade ta fram några kakor till mig kvällen innan, som jag kunde mumsa på. En kväll hade hon tagit fram kakor till morgonkaffet. Men eftersom jag trodde att de var till mig, åt jag ju upp de flesta själv. Så när morfar skulle ta kakorna, var de nästan slut. Jag tyckte väl att det var konstigt att det var så många, men jag tänkte inte så mycket på detta. Jag kände mig jättefånig, när mormor undrade var kakorna var. Men jag minns inte att hon blev arg i alla fall. Men jag gjorde aldrig om det igen.

Rummet var uppdelat i två delar. En matsal och ett rum med bland annat en härligt öppen spis.

Jag ska försöka påminna om hur det såg ut där inne.

Man kunde komma in i rummen både från hallen och från kökets serveringsrum. När man kom in från hallen såg man en soffgrupp med två fåtöljer och en soffa.De möblerna var mellanrosa med ett mörkare nästan blommigt mönster, mönstret var nästan vinrött. Bordet vid gruppen var ett runt bord med lejontassar. På höger sida fanns en dörr som leder ut till en inbyggd altan. På vänster sida stod en sekretär, som det fanns fina små prydnadssaker på. Dem tyckte jag om att titta på och leka lite med. Bland annat fanns där en liten blå sköldpadda av glas, en isbjörn och flera andra figurer som jag inte riktigt minns. I sekretären fanns små hyllor och ett mycket litet skåp. Man kunde stänga igen den med en stor lucka med ett handtag på. Jag tror att mormor och morfar hade sina fotoalbum i den också. Vid det stora fönstret fanns en piedestal, med någon grön växt på och i det andra fönstret stod en rosa pelargonia i en brun avlång kruka. Det fanns också ett piano i rummet. Det var brunt och ganska högt. Ovanför fanns det en stor guldfärgad klocka, med figurer av något slag p. Bredvid pianot fanns en svart och guldfärgad gungstol. Jag minns att jag tyckte det var lite läskigt att sätta mig i den. I den låg en kudde med guldfärgat tyg. I soffan fanns också kuddar. En lång kudde som hade tofsar i hörnen. En annan kudde var hård och fyrkantig. Den tredje minns jag inte riktigt hur den såg ut, men jag vet att det var tre kuddar.

Jag var alltid så pirrig på julafton. När Tommy hade flyttat till Storgatan gick Tomas och jag dit på förmiddagen. De andra kom lite senare och drack kaffe och åt citronrulltårta, nötkakor med tre mandlar på varje och chokladbiskvier. Jag och Tomas drack läsk. Jag drack oftast hallon- päronsoda.

Skålen i Tommys bokhylla var väldigt populär. Det var en brun glasskål, som det oftast fanns tvist i. Var den tom fanns det för det mesta en eller flera påsar i skåpet under. Någon gång framåt eftermiddagen gick vi hem igen till Sörbygatan och då var jag så pirrig och förväntansfull något alldeles värst.

Allt skulle fram: geléhallon, nonstop, apelsiner, clementiner och allt det andra godiset, som jag fortfarande vill ha på julafton. Allt skulle ligga på och i de skålar, som de gjort varje år. Brasan var tänd i öppna spisen. Tomtelandet skulle sättas upp. På mitten av det lilla bordet, stod alltid en kyrka. Som snö hade vi bomullsvadd. En liten leksaksjulgran stod där också. Tomtar i alla storlekar fanns både på och bredvid kyrkan. Det fanns också en frusen sjö, där det låg två tomtar och tittade ner. Sjön var en liten fickspegel, som vi la bomull runt.

När klockan var 3 tittade vi alla på Kalle Anka. Jag tyckte och tycker fortfarande inte om Robin Hood och Djungelboken. Annars var de andra roliga. Framför allt Ekorrarnes Jul, Askungen, Tomtefabriken och tjuren Ferdinand.

Efteråt var det dags för julmaten. Det var knappt, jag kunde äta något alls, för jag väntade så på att få öppna julklapparna, som man hade gått och klämt och känt på ända sedan mormor och mamma lagt dem under granen.

När vi hade ätit, ville jag så fort som bara den, sätta mig i finrummet och vänta på tomten. En jul var nog pirrigast av alla för då visade tomten sig i rumsfönstret och när jag såg honom hoppade jag högt. Det läskigaste var ju det, att han försvann lika fort som han visat sig. En liten stund senare ringde det på dörren och tomten kom in till oss med sin säck. Det tog lång tid för mig, att komma över den händelsen. Jag glömmer det aldrig.

En annan jul var mamma tomte. Det var också en konstig situation, eftersom att jag var van att det var pappa, som gick ut någonstans på julafton. Jag fick min första klocka då och var så stolt. Jag visade den för tomten först och sedan för mamma, när hon kom tillbaka efter ett tag. Jag var sju år då. Klockan hade svart, eller om det var mörkblått armband och urtavlan var vit med svarta siffror. Sent på kvällen var det dags för risgrynsgröt med mjölk, kanel och knäckebröd. För det mesta åt vi den, klockan tio på kvällen. Då var jag oftast jättetrött, kommer jag ihåg. Alla andra i familjen tycker om risgrynsgröten, men inte jag, så jag åt knäckebröd med Stureost istället. Det skulle alltid vara Stureost och ganska mycket smör på.

 

Det finns många andra minnen att skriva om, men till att börja med får ni de här minnena.

Storgatan 20, Brålanda

Minnen från

Brålanda, Sörbygatan

och

Morfars Affär

av

 

Åsa Stringdal.

Toms.

Åsa och morfar 1973

Åsa & morfar 1973

Morfar hade en riktigt gammaldags herrekipering, med allt vad det innebar. Alla kände honom, som en snäll och omtänksam person. Han var "Tom" med alla i Brålanda och runt om i trakten.

Jag minns precis hur det såg ut i affären. När man kom in genom dörren, så hade man en bra överblick över alltihop. Mitt på det grönvitrutiga golvet fanns en så kallad karusell. På den hängde byxor, jackor och kavajer. Jag och Tomas hade jättekul när vi kröp in mellan kläderna och lekte kurragömma eller något annat. Extra roligt var det ju, eftersom vi egentligen inte fick göra så.

På höger sida fanns disken. I den fanns en stor låda, med många roliga och intressanta saker. Bland annat tygmärken med olika motiv. Ovansidan av disken var en glasskiva, så kunderna kunde se vad som fanns i lådan. Bredvid kassaapparaten fanns en hylla med bland annat kvittoblock och pennor. Jag brukade stå där ibland när det inte var några kunder i affären och låtsas att jag ägde affären. Ofta var jag också där med morfar och låtsades hjälpa honom. Bakom disken fanns många små trälådor, med bland annat handskar. Längs väggarna fanns hyllor och ställningar med kläder och en hängare för slipsar. Det bästa i hela affären var kontoret. Det fanns två gamla skrivbord, ett vid varje långsida. En bokhylla med kaffeautomat och en stor svart telefon. En sån där gammal modell med tre knappar och vev på sidan. Jag minns att man skulle veva på veven innan man svarade eller ringde (till mormor i bostaden/TT). De dofter jag minns bäst är doften av nypressade kläder, regnvåt ylle, samt doften av kanelbullar och kaffe. Morfar hade alltid med sig en gul plastlåda med mormors goda kanelbullar och tre sockerbitar., till eftermiddagskaffet. Jag tyckte alltid att det var fest vid de här stunderna. Farbror Anders var i affären flera gånger om dagen. Jag tyckte mycket om honom. Vid eftermiddagskaffet var han för det mesta alltid med. Han kallade mig alltid sin lilla sockertopp. Han bodde i samma hus som affären och det gör han fortfarande. En annan spännande sak med affären var källaren. Trappan dit hade breda träräcken. I källaren fanns arbetskläder från Fristad, regnkläder en och massa andra kläder. Precis när man kom nerför trappan, fanns det en disk och på den stod en gammal kassaapparat, som var kul att leka med, tyckte jag. På den disken låg oftast olika slags arbetskläder.

Det var tre rum i själva affärslokalen. För att komma till lagret var man tvungen att låsa upp en dörr som fanns längst ner i en korridor. Nyckeln hängde på en spik på höger sida om dörren. Den hängde jättehögt upp. I alla fall tyckte jag alltid det när jag var liten. Där lagret var fanns också en tvättstuga och en trappa upp till husets lägenheter. Jag minns att det doftade ganska underligt nere i källaren. Någon slags unken lukt minns jag att det var. Förutom morfars affär fanns också en bokhandel samt en optiker. Jag minns att mormor inte tyckte om att jag var inne i bokhandeln, ibland flera gånger om dagen. Men jag tyckte ju om att vara där och titta på alla sakerna där inne. Tanten sa aldrig något om det, efter vad jag kan komma ihåg i alla fall. Leksakerna hade hon i ett litet rum längst in. Där fanns Lego, spel och mycket annat.

På baksidan fanns ett förråd som var mörkbrunt och hade plasttak. Bredvid det fanns ett cykelställ med tak över. Det fanns också en gräsplätt med en torkställning på. Jag vet inte så noga men jag tycker att somrarna i Brålanda var varmare och grönare än nu för tiden. Det kan kanske bero på att jag var liten då förstås. På kvällen när affären vr stängd hade mormor alltid gjort i ordning te och smörgåsar. Mormor bakade ett jättegott bröd, som såg ut som cirklar med gafflade prickar på. Hon delade på dom i nästan fyrkantiga bitar och det bästa jag visste var de bitarna som blev helt fyrkantiga och inte hade kanter. Varför vet jag inte. Det var alltid skinka, ägg, ost och någon slags smörgåskorv på. Jag drack mjölk eller O'Boy. Jag saknar det brödet. Har aldrig efteråt smakat bröd, som smakat så gott och det samma gäller kanelbullarna.

Sörbygatan

Åsa & Tomas med morfar 1980

Åsa & Tomas med morfar 1980

Söndagskaffet.

Åsa och Tomas med söndagskaffet 1981

Åsa, Tomas och morfar vid söndagskaffet 1981

Firummet.

Julafton på Sörbygatan.

Åsa är pirrig när hon visar klockan för Tomten.

Julafton 1980.

Åsa är pirrig julafton 1980